Varför saboterar du för dig själv? – ADHD och självsabotage

Varför saboterar du det som börjar fungera? Det handlar inte om viljestyrka, det handlar om ett nervsystem som försöker skydda dig.

Det finns en fråga jag hör om och om igen från de kvinnor jag jobbar med. Och som jag själv har ställt mig fler gånger än jag kan räkna:

Varför gör jag så här, när jag vet att det inte hjälper mig?

Det är egentligen inte sabotage. Det är ett skydd.

Självsabotage ser ut på många sätt. Det kan vara att du förstör något precis när det börjar gå bra. Att du skjuter upp saker du vet är bra för dig. Att du säger ja till alla andra och lägger dig själv sist, tills det inte finns något kvar och sedan äter för att fylla på det tomma. Att din hjärna hittar tusen anledningar till varför en möjlighet ändå inte kommer att fungera.

Men här är det som förändrade något för mig: självsabotage är inte ett tecken på att du är trasig. Det är ett tecken på att något i dig försöker skydda dig.

Din hjärna är konstruerad för överlevnad. Den litar på det den känner igen, även när det som är känt faktiskt gör ont. Det okända, även om det är bättre, känns farligare för nervsystemet än det välkända obehagliga.

Om du tidigt lärde dig att förtjäna din plats; att vara duktig, osynlig, tillräcklig, har din hjärna lärt sig att framgång kan vara farligt. För vad händer när du lyckas? Då förväntas mer. Då måste du hålla i det. Och om du faller, faller du långt.

Då aktiveras skyddsinstinkten: sakta ner, förstöra, stanna kvar där det är känt. Det är inte din personlighet. Det är ett inlärt mönster.

Duktig flicka-syndromet och identiteten

För många av oss med ADHD hänger självsabotaget ihop med en djupare fråga: vem är jag om jag lyckas?

Om jag släpper prestationskraven, vad är jag värd då? Om jag faktiskt mår bra och tar plats, förtjänar jag det?

De här frågorna sitter inte i tanken. De sitter i kroppen. I magen, i axlarna, i halsen och de går inte att tänka sig ur. Det är inte ett tankeproblem. Det är ett nervsystemsproblem.

Det är därför "bara gör det" och "tänk positivt" aldrig når hela vägen. Vetandet når inte dit där detta mönstret bor.

Frågan som öppnade något hos mig

Jag delar något personligt i poddavsnittet. Jag har ett mönster kring vikten, varje gång jag ser resultat ser jag till att sabba det. Jag vet varför, men det är mitt. Det jag däremot vill ge vidare är frågan som förändrade något för mig:

Varför är vikten en trygghet för mig?

För många av oss är den det, även om vi aldrig säger det högt. Vikten skyddar oss från något. Kanske från att synas. Från ökade förväntningar. Från att bli sedd på ett sätt som känns farligt.

Fråga dig själv: vad skulle hända om du inte hade den vikten på kroppen? Inte vad du hoppas, utan vad du är rädd för. Varför det skulle kännas som en otrygghet.

Det är en tung fråga. Men svaret kan vara nyckeln till varför du gör som du gör. För om det finns en del av dig som omedvetet håller fast vid vikten, som ett skydd, är det inte viljestyrka du saknar. Det är trygghet.

Vad du kan göra nu

Nästa gång du märker att du är på väg att förstöra något bra som du har på gång, stanna upp och med nyfikenhet fråga dig själv: vad försöker min hjärna skydda mig från just nu?

Och om du vill ta det ett steg längre: vilka nackdelar skulle det ha om det faktiskt gick bra?

Det är inte en konstig fråga. Det är en ärlig fråga.

Jag använder tapping som verktyg när loopen startar.

Och vill du förstå mer om varför tapping fungerar för en ADHD-hjärna när ingenting annat gör det — ladda ner min gratisguide här: 👉🏻 [KLICKA HÄR]

Är du redo att sluta börja om och i stället hitta en väg som faktiskt håller? Kolla in e-boken Sluta börja om här: 👉🏻 [HÄR HITTAR DU E-BOKEN]

Kategorier: : ADHD, självsabotage, viktresa