När maten blir trösten — vad känsloätande egentligen handlar om
Veronica Sund Holmlund 
Har du stått i köket på kvällen, inte hungrig men ändå letande? Det är känsloätande och det handlar inte om svaghet eller brist på disciplin.
Har du någonsin stått i köket vid tio på kvällen — inte hungrig, men ändå letande efter något?
Du öppnar skåpet. Stänger det. Öppnar det igen.
Du vet att du inte behöver mat, men handen är redan i skålen.
Det kallas känsloätande och om det känns igen vill jag säga något direkt:
Det handlar inte om svaghet. Det handlar inte om brist på disciplin. Det handlar om att du en gång lärde dig att mat funkar.
Vad är känsloätande egentligen?
Känsloätande är när du använder mat för att reglera en känsla, inte för att du är fysiskt hungrig.
Och här är något viktigt att förstå: känsloätande är inte alltid fel. Det är en del av att vara människa.
Tänk på en födelsedag, tårtan, fikabordet, det där lilla extra som gör stunden festlig. Det är glädjefyllt känsloätande. Vi firar med mat. Vi tröstar med mat. Vi delar gemenskap runt mat. Det är fint och det är helt okej.
Problemet uppstår inte för att vi äter för känslors skull, för det gör vi alla. Problemet uppstår när mat blir den enda strategin vi har för att reglera svåra känslor.
Det kan vara:
- Stress efter en lång arbetsdag där du aldrig riktigt fick andas ut
- Ensamhet eller tystnad som känns för stor
- Uttråkning som inte hittar någonstans att ta vägen
- Överväldigande krav som aldrig verkar ta slut
- En djup trötthet som du inte orkar göra något konstruktivt med
Och maten funkar. Det är det som är det svåra.
Mat som innehåller socker, fett och salt aktiverar hjärnans belöningssystem och ger dopamin. Och serotonin, det ämne som ger oss känslan av trygghet och tröst, påverkas också av vad vi äter. Det är därför mat kan kännas som en omfamning inifrån. Det lugnar. Det ger en känsla av att allt är okej, åtminstone för stunden.
Men känslan som triggade det? Den är kvar. Nervsystemet fick en paus, inte en lösning.
Varför ADHD-hjärnan är extra sårbar
Känsloätande är vanligt bland alla människor, men det är extra vanligt bland oss med ADHD — och det är inte en slump.
Vår hjärna har en annorlunda relation till dopamin. Dopamin är den signalsubstans som hjälper oss känna motivation, fokus och lust. Med ADHD produceras och regleras dopamin annorlunda, vilket innebär att vi:
- Lättare får dopaminunderskott
- Snabbare känner oss understimulerade
- Mer än andra behöver snabba dopaminkickar för att reglera oss
En konsensusrapport från World Federation of ADHD, publicerad i Neuroscience & Biobehavioral Reviews 2021 och baserad på över 200 evidensbaserade slutsatser, bekräftar att personer med ADHD har en förändrad dopaminreglering som påverkar impulskontroll och belöningssökande beteende. Det förklarar varför snabba dopaminkickar, som mat, är extra svåra att motstå.
Det är inte ett val. Det är neurokemi.
Det finns ytterligare en sak som gör ADHD-hjärnan extra sårbar: vi är ofta så fokuserade under dagen att vi glömmer att äta ordentligt. Vi kör på adrenalin och deadlines och när kvällen kommer är kroppen både fysiskt tom och emotionellt utmattad, dubbelexponerad. Det är nästan omöjligt att motstå sug när du är både hungrig och stressad på samma gång.
Perspektivskiftet som förändrar allt
När jag förstod att maten faktiskt hade hjälpt mig under många år, förändrades något.
Jag slutade hata mig själv för det.
Maten var inte fienden. Maten var den bästa lösning jag hade hittat på ett problem jag inte visste hur jag annars skulle hantera. Det var smart av mig, på ett sätt. Jag behövde reglering och jag hittade maten.
Du har gjort det du behövde göra med de verktyg du hade, men nu finns det fler verktyg.
Här är något viktigt: forskning inom självmedkänsla, bland annat från professor Kristin Neff vid University of Texas, visar att självkritik aktiverar kroppens hotsystem och ökar kortisolinivåerna. Det gör det svårare, inte lättare, att förändra beteenden.
Ju mer vi skuldbelasta oss för känsloätande... desto mer känsloäter vi.
Självsnällhet är alltså inte svaghet. Det är vetenskapligt smartare. 🧠
Ett litet steg du kan ta redan ikväll
Nästa gång du märker suget, stanna upp i tio sekunder. Bara tio sekunder.
Fråga dig: Är jag fysiskt hungrig just nu? eller vill jag egentligen bara må lite bättre?
Om det är fysisk hunger, ät, och njut. Din kropp behöver mat.
Om det är en känsla, notera den, nyfiket, utan dömande.
Jag är trött. Jag känner mig ensam. Jag är överväldigad.
Du behöver inte fixa den direkt. Du behöver bara börja se den. För när du ser den, kan du börja svara på den på andra sätt.
Ett glas vatten. En stund på soffan. En promenad. Några minuter av stillhet.
Små saker, men de skickar en signal till kroppen: Jag hör dig. Jag tar hand om dig.
Det är där förändring börjar. Inte med ett nytt kostschema, utan med den där tio sekunders pausen.
Vill du förstå mer om hur din hjärna fungerar kring mat? Jag pratar mer om det här i avsnitt 17 av podden Sund med ADHD.
Om du vill gå djupare finns min e-bok 👉🏻 Sluta börja om — en ADHD-vänlig guide till matro. 97 kr, att ladda ner direkt.
📝 Väntelistan till kursen 👉🏻 Från duktig flicka till trygg kvinna
🎧 Lyssna på avsnitt 17 på Spotify 👇🏻
Kategorier: : ADHD, dopamin, Känsloätande
